leave the world behind you


Två från Stockholm. Förbannat GOD och DYR mat. 
 
Dags att ta tag i bloggen igen, säga hallå och hoppas på att ni mår bra där ute! Själv har jag haft en mysig, välbehövd men även spontan ledig vecka. Måndag-Onsdag var jag tillsammans med den viktigaste människan i mitt liv, mamma, i huvudstaden. Vi shoppade (brände några tusen, men ack så mycket fint jag fått med mig hem) var även till skansen, åt gott och fick värdefull mor & dotter tid. ♥ Älskar dig mer än allt mamma. 
 
När jag kom hem i onsdagskväll kom O & han blev sovandes här hos mig. Sen har dagarna rullat på väldigt bra, tyvärr var febern på besök några dagar och gjort det lite tyngre, men man får bara bita i det sura äpplet antar jag. Igår åkte jag till Elise och Jesper för en kväll med dom, vi spelade kubb och snackade skit.. Resten utav kvällen kan vi dra ett sträck över för stunden och kanske skratta åt om några dagar, som ni kanske vet(?)
Mitt motto var denna sommar: Lev och var spontan! 

Ja, och sen kommer vi till det här med träningen. Gråter. Gråter. På grund av min feber/förkylning/halsont/hosta, har jag inte kunnat träna på hela veckan.. När man tidigare varit van med att träna varje dag blir mitt psyke till kaos. Jag hade en dag i veckan då jag knappt kunde titta på mig själv "Jag är fan större nu än jag någonsin varit" Jag vet, det är så dumt, så himla dumt. Men det är svårt att se sig själv med rättvisa ögon, det är svårt att se sin change med tanke på att jag alltid har varit jag, alltid levt i min 154cm korta kropp. 
Saknar lugnet som sätter sig i kroppen på mig när jag tränar, det är jobbigt när hjärnan vill men kroppen säger ifrån. 
 
Avrundar mitt långa inlägg med att tala om att jag är tillbaka, vänta er bloggning framöver.

Kommentarer

Kommentera gärna här:

Ditt namn, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ej offentlig)

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0