Har både otur och oflyt i livet. Mitt hjärta är trött på allt, och jag vet inte vart jag ska ta vägen. 

I'm sorry I push people away, it's what I do when I'm afraid. 

Jag kastar skit på fel person, kastar skit på han jag tror mig behöva. Men kanske är det också fel? 

Jag saknar. Jag känner mig ensam. Jag känner mig sviken. Jag känner mig inte tillräcklig. 

 

Om en vecka ligger jag på ett fint hotellrum i Afrika och resan kommer i precis rätt tillfälle. Det är nog vad som behövs. Min mamma, min syster och min bästavän. Långt bort från Sverige, långt bort från alla problem. 

Dock åkte jag på en skada på matchen, kan inte gå på foten och har alldeles för ont. Åker till doktorn imorgon och ber till gudarna att det bara är en rejäl stukning och att inget är av.