Ibland blir det bara för mycket för mig, och då funkar verkligen ingenting. Humöret går upp och ner, har ju varit en riktig krigarvecka, har knappt tagit mig ur sängen när klockan ringt på morgorna, men det har alltid slutat med att jag suttit på bussen. Det är hela min kropp som säger ifrån, något står inte helt rätt till, men jag kan inte ens sätta fingret på det själv? Men jag krigar som sagt var. Å andra sidan finns det mycket som gjort mig glad de senaste dagarna också, jag menar självklart finns det två sidor av allt! Har fått samtal och sms som fått mig att le, har fått kramar och kärlek från vännerna och jag fått varit med min familj.