Åkte från Säter halv7 imorse, och anlände 12timmar senare hemma igen. Vilken dag säger jag bara! Det är väl nu meningen att man ska vara förjävla stolt över sig själv? men jag är mest trött.. Skidtrippen tog sin tid, vi var väl ute i spåren 4timmar. Men med alla pauser och endast 7vurpor, gick det ju rätt bra. Åkte själv sista 7km också, åkte ifrån kompanjonerna mina. Men en sak är säkert jag tänker inte ställa mig på ett par skidor på väldigt länge!

Nu kommer pappa snart hem med en sallad till mig , lever nog lite på det just nu. När jag käkat ska jag sova. tack nu vet ni! :-)

Alla var ganska glada åtminstone i början!

Förutom stackars elin som inte hade något glid..

Sen hade vi åkt halvavägen, vi fick käka och trodde aldrig vi skulle överleva resten av vägen.

Jag drog i förväg, åkte sista 2km nerför, i sista backen levererade jag snyggaste vurpan någonsin. tappade luften och så! brydde mig mest om min stackars mobil som låg i magfickan, men den hade överlevt. Så det gick väl bra.

Men bussresan hem var åtminstone det skönaste på länge.