2012


2012 har varit motgångens år. Jag har förlorat människor jag älskat och haft så ont inombords att jag många gånger inte vetat varken vart jag ska gå eller ta vägen. Och den värsta känslan, ensamhet. Jag har skrattat och jag har känt mig lycklig i omgångar, men det har alltid funnits något i bakhuvudet som påminner om att allt inte står helt rätt till. Vissa saker kan man helt enkelt inte bara vända blad till, gå vidare och glömma, men man måste lära sig att leva med det hur svårt det än är. 
Aldrig mera ska jag ge ut mitt hjärta till någon som inte kan hantera det. Aldrig offra hela mig för någon som inte gör detsamma för mig. Aldrig acceptera att någon trampar på mig, oavsett om det är en vän.
Det är något jag bär med mig till 2013. 
 Under året har jag insett att framtiden ligger mig nära, jag sökte gymnasie och jag var både förväntansfull och rädd. Det skulle innebära att stå på egna ben och det som skrämde mig mest var att inte ha Moa vid min sida. Vissa människor är en sån stor del av en, att när det kommer en väg som skiljer er i åt, vet du inte längre vem du är, eller vad du ska göra. Men under min första termin på gymnasiet har jag även fått provat mina vingar, det är jobbigt och det tar fortfarande på krafterna. Men jag har träffat helt underbara vänner och här ligger min framtid. 
 Självklart har jag många fina stunder från året, minnen jag föralltid kommer att hålla hårt i. Försökte hålla livet igång med fester under vintermånaderna när mörkret nästan tog över oss alla. Våren började krypa fram och jag åkte till Gotland en vecka, sov på en luftmadrass brevid hon som jag skulle kalla världens bästa och cyklade många mil. Levde sista tiden i grundskolan, nians fest, elevshowen och våran regniga skolavslutning håller jag hårt i. Sommaren kom. Fötterna lyfte från marken under Regina Spektors spelning på p&l, förövrigt var hela den veckan magisk. Jag festade så mycket jag kunde och sommarjobbade fyra veckor, och trots att jag tyckte det var en pina där och då kan jag nästan längta tillbaka till att sitta där och rensa dom där förbaskade häckarna, det var ju trots allt rätt rogivande. Jag har känt av kärlek och sann vänskap. Öppnat ögonen för människor och blivit inspirerad. Jag har besökt Malta och Egyptien och längtar tillbaka varje dag. 
 Jag har känt mig mänsklig. Jag har skrattat, dansat, sjungit, festat och levt. Jag har gjort misstag, misstag jag stått för men även skämts för. Jag har kämpat och slitit för att uppnå mina mål och trots att det ibland kändes helt omöjligt står jag här idag. Jag har gråtit tills krafterna varit slut och aldrig trott att saker ska bli bättre, men rest mig upp dagen efter för att visa att jag alltid reser mig fler gånger än jag faller. Och framför allt har jag växt. Jag har växt som person.
 
Men trots allt tackar jag nu för allt 2012 har givigt mig. Man måste trots allt dö några gånger för att kunna leva.
Nu blickar jag framåt till ett helt nytt år, med nya möjligheter och förutsättningar. Välkommen 2013 - Var snäll. 

Kommentarer

Kommentera gärna här:

Ditt namn, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ej offentlig)

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0