Han är ute i mitt liv, det är så skönt. Jag kan fokusera på saker som är viktigare, och jag ser plötsligt vad som är värt att lägga fokus på. Jag inser hur fantiska vänner jag fått turen att lära känna. Tränar, sover och klagar. 

Sover varannan natt i min egen säng. Har hängt undan en pälsjacka, tyckte den var mysig. Mitt hjärta trasar sönder när mina vänner mår dåligt, speciellt min bästavän, han som alltid stått vid min sida. Undrar vad jag ska göra på nyår? Känner mig halv, när jag inser situationen, var tionde sekund ungefär. Min familj ställer upp för mig, jag behöver inte be om någonting, dom gör ändå allt för mig och det är så fint. Skriver att tal på svenskan, gråter och plågar mig igenom det. Nästa vecka tror jag kommer bli mysig, vem gillar inte Lucia, party och studiedagar? I do. 

Sen tänker jag vidare. Ringer ett samtal till min bästavän. Och sover.