Jag visste vem hon var, att hon skulle finnas någonstans i det där klassrummet bland alla andra nervösa och spända tjejer, men först några dagar efter skolstarten såg jag henne, hon klev in i klassrummet, satt sig några rader bakom mig och därefter får jag ett litet "Hej :)" på facebook-chatten. Jag brukar fortfarande skratta åt detta, vart kom det ifrån och varför gjorde du så? Men vad jag vet säkert är att där och då startades en vänskap. 

 

Vi pratade om hur dumma åsikter vi haft om varandra, hur fel man kan ha och hur överraskad man kan bli.   

Vi var så lika men ändå så olika. Vi ville uppnå liknande saker i livet och var inte rädda för något, vi båda hade händelser, minnen och erfarenheter vi kunde dela och tillsammans kände vi nog en slags samhörighet. Vi kunde växa tillsammans. Under hösten kände vi på varandras fasad, testade varandra och öppnade oss lite allt eftersom. 

 

Det var innan mitt liv stannade upp. Jag krävde aldrig från dig och ingen annan att finnas där. Men du gav mig den där blicken varje dag, du behövde aldrig säga någonting, du visste att allt var skit, du visste att jag mådde dåligt och du visste att jag inte ville att någon skulle beklaga sig. Mitt i den röran tappade jag bort mig själv så pass mycket att jag också tappade bort dig.. Men du gav aldrig upp hoppet, och det jag uppskattar mest är att du aldrig beklagade dig, för det du gjorde var så mycket viktigare. 

 

Hon är tjejen som tröck ner mig i marken, gav mig några käftsmällar och sedan tvingade mig upp, tvingade mig att öppna ögonen och se mig omkring på allt jag faktiskt hade omkring mig. Hon som gick vid min sida och när jag tillslut klarade att gå själv så gav hon bara mig det där varma leendet som säger så mycket för en person som känner denna tjej. Även om hon var hård på mig, ibland riktigt elak, så vet jag idag att det bara var av ren kärlek. 

 

Dom senaste månaderna har vi växt så otroligt mycket tillsammans, hon har gått från en vän till min andra halva. Varje dag upptäcker vi nya saker hos varandra, likheter och olikheter. Jag lär mig hur hon fungerar och hon likaså. Vi accepterar att ingen utav oss är perfekt och ler åt varandras brister. Vi pratar om det som ligger oss djupast i hjärtat och vi skrattar åt vår galenskap. Vi gör misstag tillsammans och vi når framgång tillsammans.

 

Jag vill bara tacka dig för att du är du. För att jag har turen att få ha dig i mitt liv och för att du alltid ställer upp för mig. För du ska veta att i alla dina svåra stunder kommer jag stå vid din sida, och klarar du det inte ensam så klarar vi det tillsammans. Jag är ingen vän som sviker och absolut inte dig. Du har gjort mig hel.