Att börja gymnasiet är en spännande fas i livet, kanske kommer du helt själv till en främmande och ny stad, du känner ingen och ingen vet vem du är eller vad du tidigare har för erfarenhet av i livet. Den tjejen var jag.

Visst var det skrämmande att lämna allt man någonsin vetat bakom sig. Människor man växt upp tillsammans med och korridorerna man vandrat i både som hel och trasig. Trots att jag inte trivdes så var det en trygghet. 

 

Jag vet att många är nervösa och förväntansfulla precis som jag var för ett år sedan. Mitt första år var jobbigt, prövande, sorgligt men även lärorikt, fint och underbart. Att hitta sin rätta plats bland så många nya människor och försöka vara alla till lags är inte lätt.

Men det viktigaste av allt: Glöm inte vem du är, vart du kommer ifrån. Släpp inte taget om gamla vänner för att det kommer nya och var rättvis mot dig själv! Du är värd att må bra tillsammans med människor som inte ger dig annat än glädje och förståelse. 

 

Har du tur klickar du med någon direkt men det betyder inte otur om du inte gör det. Kanske måste du pröva dig fram, för jag antar att det är lätt att bli lite vilsen i sig själv bland allt nytt. 

 

Sanningen är att du tror att du känner dig själv, men jag kan nästan lova dig "Ett år från idag kommer saker och ting se väldigt annorlunda ut" Mitt 16-åriga jag är inte detsamma som mitt 17-åriga jag. Man växer: Nya drömmar, nya värderingar, allt blir nytt.

Idag är jag starkare, mer självständig och målmedveten & jag är förberedd på att kämpa för allt jag någonsin velat nå.