Sakta men säkert börjar min hjärna koppla till saker som händer, jag börjar förstå och jag känner mig som en bomb full av känslor som snart kommer att explodera, på ett eller annat sett. Men jag påminner mig själv om att det ibland är okej att inte vara okej. Sen har jag också fyra vänner jag speciellt vill skicka lite styrka till, ibland tror jag man behöver det, veta att någon står bakom och bryr sig. Dessutom är det fyra tjejer, som gör intryck på mig, går igenom motgång, har räddat mig och framför allt som är så starka och inspirerar mig. 

 

Min hjärna börjar koppla till hjärtat och jag har en lång uppförsbacke framför mig. Men tillslut ska jag stå på toppen igen, jag ska visa dom att jag är stark och klarar mig ännu en gång på egen hand. Det kommer inte vara lätt, det kommer ta sin tid och det kommer ta kraft. Ensam är stark.