låt mig få bära dig när du är svag, för du betyder allt för mig.


Jag får så ont i hjärtat när jag känner mig otillräcklig.. Jag vill att folk ska förstå mig, fatta att jag klarar inte av att bara stå utanför och inte kunna hjälpa, vad det än handlar om.
För jag vet vad jag själv behöver när allt inte är okej. Då vill man ha en vän som kan lyssna på ens tjat hundra gånger om, Man behöver tusentals kramar, Man behöver känna sig älskad.
Och jag vill kunna ge det till dem människor jag bryr mig så oändligt mycket om, egentligen varenda människa jag vet. Eller åtminstone be för att alla har en sån person.
Och när jag inte kan ge detta, när jag känner mig otillräcklig blir det ganska snabbt tomt i hjärtat på mig.
Och jag vet aldrig vad jag ska göra av dessa känslor. Ska jag försöka ignonera dem, skriva ner dem eller helt enkelt bara känna dem?
Being there for people, because you know what it's like to have no one.

Kommentarer

Kommentera gärna här:

Ditt namn, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ej offentlig)

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0