Jag och Johanna har som de flesta kanske vet, inte varit så här bra vänner hela våra liv. Vi hatade faktiskt varandra när vi var små, tills vi fann varann på ridklubben i säter. Vi börjde vara med varandra och hade super kul. Tills Johanna började sjuan och vi hamnade i olika skolor. Vi tappade helt kontakten och fick nå sorts fel på varandra igen, vi blev alltså ovänner. Men nu så! när Johanna går i nian och jag åttan har vi absolut funnit våra platser i varandra.  Nog om våran historia. haha!

Johanna är en anledning till att jag kom upp på benen igen efter en lång period av förvirrning, ångest, och himla dålig självkänsla. Hon har fått allt det där att vända om. Jag ser klart, inte förvirrad alls längre. Och jag ångrar inget, jag hittar nu för tiden alltid något bra med det dåliga, och jag har många anledningar till att tro att det har med Johannas influens på mig att göra. Jag kan växa med henne, och jag tror att hon kan växa med mig. Johanna du förstjänar det BÄSTA du kan få. Och du kan få så mycket bättre än vad du tror. Och du har gått igenom en tuff tid, tuff storm av blandade känslor. Men du vet vad vi sagt, ''Det är nyttigt att gå igenom olycklig kärlek och olycklig vänskap för att pga det lär man sig att uppskatta, och att hålla hårt och vårda det man vill ha. Med hela sitt hjärta. Man lär sig om ansvar och man lär sig att se ur flera perspektiv'' Vi lär oss så länge vi lever. Men du går igenom det här med huvudet högt, och visar dem vad de missar. okej?

Jag älskar dig Johanna, du är en himla fin vän. Och jag är glad över att kunna dela en del utav mig med dig. För att jag vet att den delen alltid kommer att tillhöra någon, dig. Den delen kallas tillit, tilltro. För att jag tror på dig.

Puss och Kram fislisa!! Och krya på dig hördu. Och föresten! Kan ju passa på att skriva att de svarta jeansen verkligen sitter som smacken. Och att jag tycker vi borde göra något galet med våra hår till sommarn.