Har så många gånger känt att året tjugohundratolv inte hunnit gett mig så mycket. Första tanken är att jag bara känt mig allmänt borta bland motgångar. Sen hittade jag dessa bilder, kommit på mig själv hur mycket roligt jag ändå gjort de senaste fyra månaderna. Motgång som glädje, visst behöver man båda för att känna sig levande? nu fick ni lite bilder att kika på också. puss