hela min högstadie tid har varit kaos..

när jag började i 7an förlorade jag mycket, många vänner bara rann iväg, och jag gjorde inget för att stoppa det, bara såg på medans det hände. för just när jag gick i 7an var det mycket annat som hände. 
saker som fick mig att stänga in mig själv, den enda som tog sig in var moa.

jag mådde inge bra, och det är först nu i efterhand jag kan lägga fingret på hur hårt vissa saker verkligen tog på mig.

jag började även komma in i min fjortisperiod, drog på mig lite mycket smink, försökte dölja det sämsta självförtroendet jag hade & låssades som "jag är stark, klarar allt" fast så var det kanske inte.

& jag kan säga att jag fick ta emot otroligt mycket skit under den här perioden.

Början av 8an, var det till & med drag upp till rektorn, tjejerna i 9an gjorde en del som verkligen inte var okej.

& under den här tiden har jag haft så sjukt mycket problem med mig själv, privata & mycket tonårsgnabb "jag är tjockful, duger inte" osv..

men någonstans i det här insåg jag, det funkar inte att stanna i det som varit, må dåligt & vara ledsen över saker som redan hänt, och som jag aldrig hade kunnat gjort något åt .

jag tog kontakt med alla dem vänner jag förlorade och dom vet idag vad det var som hände, & jag är så jäkla glad att jag kunde göra det.

nu går jag i 9an, vi 96or är äldst på skolan, & även fast det inte gått lång tid sen vi började, så kan jag vara så ärlig och säga att så bra som jag mått de senaste månaderna har jag nog inte gjort på närmare 2år..

det går uppåt, & det gör mig så jäkla lycklig.