Jag är nog en person som hoppar mellan många olika svackor. Jag gillar att blogga om det som tynger mig, det som får mig att må sämre . På så sätt känner jag mig mänsklig, jag lever inget rosa plastigt barbieliv & jag är inte perfekt, och vill inte att mitt liv ska verka sådant heller, allt är inte jämt bra, och varför ska jag dölja det?, utan jag vill visa er mina sår och öppna upp mig i vissa lägen. Det känns bra för mig, att få dela med mej av sorger och smärta. Att sluta hålla det för mig själv, att veta att jag alltid kan skriva av mig, för att blogga är för mig ett bra sätt att få ur mig tankar och jag mår alltid lite bättre, efter att fått skriva av mig.!hur jag än mår.

Iallafall, jag är långt ifrån perfekt. Men egentligen hur ska jag veta det? Vad är perfekt för något?

ingen människa är det, jag tycker om människors brister, det är charmigt och framför allt personligt. Vill du söka efter att hela tiden vara perfekt, eller vill du vara dig själv? ställ dig den frågan!

Jag är absolut inte världens finaste, och framför allt inte utan smink , men jag har valt att börja acceptera det.

visst finns det fortfarande dagar då jag vaknar och bara känner "fan vad ful jag är idag"

men vad kan jag göra? det här är jag, och det finns absolut ingen annan med mitt utseende, varför gå runt och vara onöjd.. Livet är ingen skönhets-tävling, vem bryr sig om hur många som gillar ens profil-bild på facebook, & varför alltid jämföra sig själv med andra?

detta kanske inte kommer från rätt person,

men börja älska er själva! du kommer alltid se ut som du gör, så lika bra att börja leva nu, innan det är försent!