I fredags mötte jag upp min vän Debbi (världens mest jordnära och äkta människa.) Vi var på förfest med tjejerna innan vi gick ner till stan där det var full fart, dom få helger som hemstaden faktiskt lever uppskattar man så. Jag som nästan fasat för att gå ut i Säter blir så förvånad när människor tar emot mig med öppna armar, ger mig positiv uppmärksamhet. Dörrar verkar öppnas för min del igen, och framför allt har jag vunnit tillbaka min respekt. 

 

Klädde mig i en svart klänning och min neonfärgade blazer. Lockade mitt hår. Drack vin och skrattade. Var omringad utav människor med så varma och goda hjärtan, åkte karusell (misshandlad även denna gång) Fick höra sjukt skvaller, och gick bara runt med ett stor leende hela kvällen. Efter fyra ringde jag favoriten som fick hålla mig sällskap i telefonen medans jag illamående vandrade upp för backarna hem till min syster.