Själv har jag alltid tillåtit mig själv att reflektera över mina känslor, många människor har menat att jag många gånger tänker och känner för mycket för mitt eget bästa, jag anser att det är det som gör mig stark, för jag känner mig själv lika bra i dom mörkaste dagarna som i dom ljusaste. 

 

Inte nog med att jag bär på min egen historia, så inspirerar det mig att ta del utav andras. Jag har växt genom att ta del utav andra starka människors livsöden och det är vackert hur man kan lära sig saker av varandra eller rent utav känna igen sig i andra människors känslor, att faktiskt få någonting i utbyte av varandra. 

 

Vaknade upp brevid Emma imorse och strax efter nio var jag tillbaka innanför väggarna på Plus. Var ett kärt återseende med både lärare och klasskamrater, det sägs att sista året ska gå fort men jag är lite rädd för att det ska gå alldeles för fort, finns ju knappt ord som förklarar hur tacksam jag är över allt min skola ger mig. Har redan fått en utmaning kastad på mig, hur kul? fantastiskt? är det inte när alla tre stylistlärarna varit överens om att ge mig en stor roll i ett kommande event, mig av alla. Anledningen? Dom tyckte att jag varit med så mycket och visar drivkraft till utmaningar och utveckling och detta ansåg dom var mitt nästa steg i utvecklingen, haha och nervöst håller jag med! 

Efter skolan åkte vi hem till Frida där vi hade en reunion med picknick och mys. Vi ses allt för sällan alla fyra (Jag, Sara, Lovisa och Frida) men vi har det alltid lika roligt! Mitt "hej och nu kör vi igång igen" inlägg blev väldigt många rader. Nu ska jag krypa till sängs, imorgon väntar morgonträning innan skolan. Puss!