Föreläsningen väckte många tankar inom mig, mycket utav det hon sa kunde jag relatera till även om jag inte har sjukdomen och heller inte kan jämföra min hårsituation med någon som har alopeci. 

När jag var femton fick jag klippa av mig i princip allt mitt hår, från att ha haft skapligt långt och naturligt hår till att knappt kunna sätta upp det i en hästsvans var ett otroligt stort och jobbigt steg, anledningen? Jag hade blekt av mitt hår (Var snälla mot erat hår!) I och med detta tappade jag även mitt självförtroende och blev väldigt osäker i mig själv. Jag kände mig okvinnlig, ful och obekväm. Då insåg jag nog för första gången vilken betydelse håret har för mig. Och jag tror att vi alla kan vara överens om att håret har större påverkan på oss än vad man kanske kan tro. 

 

Hade jag fått välja hade jag självklart hellre haft ett naturligt hår som jag trivs i, och jag unnar verkligen alla som har det så bra. För mig spelar det ingen roll om folk ständigt talar om för mig att jag passar i mitt korta hår, oavsett om det så skulle vara hela världen som talade om det för mig, det handlar om att man ska trivas i sig själv och må bra i sig själv.