fängslad i min hemstad


Jag har börjat komma på vad jag verkligen vill göra i livet, det är så mycket jag vill hinna med och ibland är jag så rädd för att jag inte kommer hinna. Just nu är jag så fängslad i min hemstad som jag dag efter dag är tvungen att återvända till, jag växte upp här och på så vis kommer det kanske alltid ligga mig varmt om hjärtat, men det betyder inte att jag vill stanna här. Jag känner mig fängslad för att det finns inga människor som inspirerar mig, inga platser som är osedda och möjligheterna är inte tillräckliga. 
 
Mina närmsta vänner finns redan i andra städer, större städer och förutom min familj har jag ingenting att komma hem till. Ja, det gör mig frustrerad att känna hur tiden går men att inte ännu ha den riktiga möjligheten till att börja leva livet som man egentligen vill, att inte kunna bygga upp sitt liv som man vill och önskar. 
 
 

Kommentarer

Kommentera gärna här:

Ditt namn, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ej offentlig)

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0