all the things you'd sad, they were never true.


Känner fortfarande en sådan fruktansvärd obalans i livet. Har hjärtat i halsgropen och känner att hela jag som liknar en tickande känslobomb snart sprängs. Jag vet inte när, men det ligger inte långt borta och jag vet inte heller hur jag ska lyckas bygga upp en tillvaro, min tillvaro när den är helt och hållet raserad. 
 
Fick iallefall spender kvällen på mitt favorit ställe. Har funderat på varför det ligger mig så varmt om hjärtat och kom fram till något ganska logiskt. Där kan jag sluta tänka och leva för mig själv. Imorgon väntar ett morgonpass samt ett kvällspass och där i mellan ska jag springa ett kort varv på kupolen och sedan åka och besöka lassarettet för tredje eller fjärde(?) gången på två veckor. Fan 
 
 

Kommentarer

Kommentera gärna här:

Ditt namn, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ej offentlig)

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0