120


Jag är varje år rädd för att februari-mörkret ska ta död på mig. Att man någonstans ska glömma bort att uppskatta små saker, och att man instället ska gräva ner sig för att man är ensam under alla hjärtans dag. Nej, jag har aldrig tyckt Februari. Men det kanske är just i det här mörkret man ska lära sig att längta, planera och se framåt. Jag längtar till snön försvinner och våren kommer, jag längtar efter sommaren och solen. Men mest av allt längtar jag till dagen då jag blir moster. För det sistnämnda tror jag nämligen kommer göra mig hel, krabaten kommer få mig att förstå hur fint livet egentligen är och jag längtar, längtar längtar längtar till den dagen. 
 
Idag är det torsdag. Vi har hållt på med enkla festsminkningar i skolan och sen har jag tränat precis som alla andra dagar den här veckan. Jag ser fram emot helg, mest med tanke på att jag haft en jobbig och oorganiserad vecka samt gått med en klump i magen dag in & dag ut. Det vill jag lämna bakom mig och istället gärna få lite ny energi. 
Tog mig sådär 120minuter att få ihop det här inlägget, och tackar ungefär här. 
 

Kommentarer

Kommentera gärna här:

Ditt namn, tack:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (ej offentlig)

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0