Jag grät på nyårs-afton när klockan slog tolv och upprepade orden "Det ska bli bra nu, allt ska bli bra" Jag antar att det var min största önskan, att få gå vidare i livet utan att vakna varje morgon med sorgen och ilskan som bodde inom mig. Det var ju självklart inte så enkelt, utan jag fick beta av bit efter bit av det som på sett och vis tyngde mig. 

Mitt hat till mig själv. - Någon kallade mig "hon den stora" under den första timmen utav året, jag vart inte ledsen men jag visste att det var ord som faktiskt gjorde en rättvis bild utav mig. Jag kan minnas mig själv gråta över den där förbaskade kroppen jag kände mig instäng i och hade ett sånt hat, den 6 Januari ställde jag mig på vågen och vikten slog mig så jävla hårt i ansiktet, jag stämplade mig själv som äcklig och dålig, men det var även då min bägare rann över och förvandlades till motivation. En sak har jag lärt mig, det är inte kliché att man måste älska sig själv innan någon annan kan göra det och att jag tog tag i mitt liv är något av det bästa för det får mig att må så bra både i kroppen och psyket. 

Våga gå min egen väg. - Att jag var rädd för att göra andra människor besvikna var väl kanske inte så konstigt, var någon i min omgivning irriterad eller arg så tänkte jag direkt att det var jag som hade gjort något fel trots att jag egentligen inte hade någonting med saken att göra. Jag gick hellre någon annans väg därför att det var det personen i fråga ville och vad jag ville hade absolut ingen betydelse. "Du klarar inte av att mista en till människa i ditt liv" Nej, kanske inte. Men sanningen är ju att dina sanna vänner står vid din sida och går vid sidan av vilken väg du än väljer i livet, dom som hoppar av längst vägen kanske aldrig var dom du skulle förlitat dig på. Jag har uppnått så mycket inom det jag brinner för under hösten som varit och jag känner att jag hittat tillbaka till mig själv, till målmedvetenheten, glädjen och engagemanget och för första gången valde jag mig själv framför någon annan.

Släppa taget. - Kanske det som varit svårast. Ni är så många som läser detta och alla har säkert sin egen tolkning men jag svär ingen kommer någonsin förstå mig i detta. Ni kan inte förstå frustationen, sorgen och ilskan av att gå i månaders tid utan ett svar och att alla vägrade att lyssna på mig. Min mamma beskrev det som "Tänk er att höra din dotter gråta genom vägen varje natt och inte kunna göra något, hon hade lika väl kunnat dött för det var den sorgen Johanna bearbetade" Jag har aldrig krävt att någon ska förstår, men jag har krävt att man respekterar situationen jag satt i och känslorna jag kände. 
Jag fick tillslut samtalet jag hade behövt och bett om så länge, 10 månader efter att allting bröt ut. Jag släppte nog taget men att sorgen jag hade genomgått hade jag som sagt redan genomgått. 

Detta är stora milstolpar under detta året, utan detta hade jag nog fortfarande stått i något utav ett mörker och vinglat framåt, men jag har lärt mig så mycket och tagit mig framåt, även när det varit slitigt så har jag klivit ur sängen och kämpat därför att livet är så mycket bättre nu och jag byggt upp mig som person igen och även när det kommer motgång så ska aldrig någon få bryta ner mig och köra över mig på samma vis igen. 

Jag har insett vilka som är mina riktiga vänner och vilka som inte är det. Rensat mitt liv på energitjuvar och öppnat dörrarna för nya fantastiska människor, jag har insett vad som får mig att må bra och vad jag vill göra med mitt liv, för helt ärligt det enda jag inte tvivla på i livet är MIG SJÄLV, jag vet att så länge jag kämpar så kan jag komma hur långt jag vill! Min bästavän är jag själv, och jag är så stolt över den jag är att jag vågar gå min väg och följa mina egna instinkter, att jag står upp för mina åsikter men också kan respektera andras och framför allt att jag kan se mina egna fel och brister och accepterar dom. 

Det finns SÅ många människor jag vill tacka från djupet av mitt hjärta. Min famil och mina vänner som såg till att jag tog mig upp på benen igen och som har lyssnt och stöttat mig igenom min sorg och lyft mig när jag fallit. 
Jag älskar er! ♥