Varit ute och sprungit, kört backintervaller och styrka. Har varit trött hela dagen, fick gå upp en timme tidigare än vanligt eftersom vi sov i Gustafs och det har känts i kroppen! Är även besviken på en vän som står mig nära, men mest av allt besviken på mig själv, det är inte jag att klanta till det på de sättet som jag gjort och det gör verkligen ont i hjärtat.

Blir rädd. Av all dess anledning. Ska bli skönt med helg, en helg utan någonting planerat dock, men skönast är att vi närmar oss lovet. Höstlovet som jag helst av allt skulle spendera någonstans långt härifrån, med en eller kanske två kloka vänner, som kan mig och kan få alla problem att lyfta. Tyvärr blir jag kvar.