kikar igenom bilder tagna i början av året, och fortsätter fundera över allt, året som gått.

jag sitter ändå här nu, med hjärtesorg och säger ändå att jag är lycklig.

hade jag verkligen gjort det i början av året? det vet jag att jag inte hade..

jag var jävligt vilsen. jag höll saker inom mig, var alldeles för rädd för vad andra skulle tycka om mig hela tiden..

efter att vintern tog dö på mig, dö på mitt självförtroende.

blev det sommar &

sen träffade jag den där killen, som fick mig att förstå att det finns nog trots allt människor som ser mig, som lägger märke till mig och på den vägen började jag hitta mig själv.

sommaren var helt upp och ner, ena dagen var jag glad som fan, nästa ville jag inte kliva ur sängen.

och under året som gått, finns det inte plats att räkna på händerna hur många gånger jag bröt ihop pga att jag var så osäker på mig själv.

men med hjälp av människor som brydde sig byggde jag upp ett självförtroende och vågade ta risker.

visst kan jag säga att det finns mycket som tar hårt på mig fortfarande, men ingenting i jämförelse med då.

jag skulle tillexempel aldrig ställa mig och sjunga för hela skolan, även fast jag älskar att sjunga.

aldrig skrivit en sånhär text på min förbannade blogg, eller komma till skolan osminkad, allt sånt där töntigt, som jag gjort så många gånger nu..

jag har lärt känna så många underbara människor på vägen, som gjort allt så mycket lättare & som jag tycker så oändligt mycket om.

jag är lycklig, jag mår så himla bra även fast jag inte har samma relation med alla kompisarna, även fast min kärlek dött ut, så är jag lycklig.

lycklig att jag kommit till det stadiet, att jag insett vilka som verkligen bryr sig.

lycklig att jag hittat mig själv och kan vara nöjd med det.

jag vet att många av er bara kommer tänka, 'vart fan ville hon komma med den här texten'

svaret är, jag tror det finns många som känner som jag känt, vill bara visa att allt blir bra, för det blir det.